Tillfälligt avbrott.
Jag befarar att bloggen gått i graven. Finito, dödens död. Men oroa er inte, jag lever - oh så jag lever!
Nåja, kanske återuppstår den så småningom, kanske är det bara en semesterpaus.
Tills dess lyfter jag på hatten och säger hej så länge!
Nåja, kanske återuppstår den så småningom, kanske är det bara en semesterpaus.
Tills dess lyfter jag på hatten och säger hej så länge!
Katten också.
Japp, som jag trodde - jag har trillat dit. Hej jag heter Elin och jag är kattbiten. Inte bokstavligen biten, snarare fast i katträsket. Nu finns det ingen återvändo, jag måste ha en katt. Och alltihopa är två kissars fel. Två kissar som under två veckor varit mina sambos:
Närå, skojja. Dessa två ska det vara:
Att lägenheten förvandlats till en hårboll, att soffan fått ta stryk och mina händer likaså - det är bara bagateller. Någon som jamar på ens mage fem minuter innan väckarklockan ringer varje morgon, eller någon som stryker längs ens ben när man kommer hem, och allt är värt det.
Från Hemavan till Mariatorget via Uppsala.
Jomen hörrni. Tänk om jag skulle göra ett försök till bloggaktivitet genom att lägga upp en himla massa bilder på vad som hänt på sistone? Jo, så gör vi!
I Hemavan fanns det gräddiga fjälltoppar, fluffig offpist och det ultimata påskvädret.
I Uppsala blev vi alla sailors och hängde i Ekonomikumparken för valborgsfirande i bästa studentanda.
Vid Mariatorget ställde de tre töserna ut fina färgsprakande foton från Rwanda.
Så mycket vår det bara kan bli.
Körsbärsträden i Kungsan blommar = vår.
Imorgon sjunger Håkan Hellström för oss på Cirkus = ännu mera vår.
På lördag sitter jag i Ekonomikumparken i Uppsala och dricker rosé
med hundratals andra valborgsfirare = så mycket vår det bara kan bli.
Välkommen hem...?
Det är åtminstone några som har saknat mig i påsk.
Det blir en påsk i norr.
Nejdå, det här ser ju inte helt fel ut:
Saken är bara den att det är till fjällen jag ska. 12 grader + snö = inte kompisar. Det ena har ju som bekant en viss förmåga att utrota det andra.
Jag som hade tänkt mig en Tärnabypåsk i stil med den 2008, i stil med det här:
Jag som hade tänkt mig en Tärnabypåsk i stil med den 2008, i stil med det här:
Men utan snö i backarna blir det snarare mer i stil med det här:
Som resultat av det här:
Jodå, det kan väl gå an det också. Glad påsk hörrni! Ät mycket ägg. Och godis.
Det bästa av två världar.
Jag älskar rött. Jag älskar prickigt.
Vad gör jag då, med en klänning som är röd OCH prickig?
Älskar den, så klart! Och tar med mig den hem.
Ja alltså. Jag betalade först också.
En vacker dag...
Precis hemkommen från bokrelease för min kollegas nysläppta däckare. Och jag längtar redan efter releasefesten för min egen första bok. Alla jag känner ska bjudas in, med en väl layoutad inbjudan. Bubbel, snittar och mingel, ja fint ska det vara. Ett tjusigt tal ska jag hålla där jag tackar alla som stöttat mig och gett mig inspiration. Sedan ska vi skåla, innan jag tar på mig mina fräcka författarglasögon, sätter mig i en fin fåtölj och signerar alla böcker med personliga hälsningar, den ena fyndigare än den andra.
Nu återstår bara att skriva den där boken...
"No, I´m no one´s wife but oh, I love my life..."
Såg Chicago här om kvällen och som på beställning var dansbegäret där. De första tonerna till "All that jazz" och tamejtusan, delar av koreografin sitter fortfarande kvar i kroppen, tio år senare! Ja det liksom sprätte i höfterna och vristerna.
Minns så väl den där våruppvisningen med jazzdansgruppen, numret som vi tränat, övat, stött och blött i veckor, ja månader. Aula Aurora på Porsön i Luleå, svettigt och nervöst. Glittriga dräkter, prydliga uppsättningar och massor av kajal. Den där kicken, stå på scenen och sätta vartenda steg, varje rörelse och piruett...
Aah, dansa, jag vill dansa igen!
Minns så väl den där våruppvisningen med jazzdansgruppen, numret som vi tränat, övat, stött och blött i veckor, ja månader. Aula Aurora på Porsön i Luleå, svettigt och nervöst. Glittriga dräkter, prydliga uppsättningar och massor av kajal. Den där kicken, stå på scenen och sätta vartenda steg, varje rörelse och piruett...
Aah, dansa, jag vill dansa igen!
"One day i'm gonna whistle!"
Fia, till dig! Aussievibbar så det bara ryker om det. Fast här förpackat i en galet söt version.
Lyssna lyssna lyssna!
Det är så vi gör´t (fortfarande).
En Camilla, mängder av hemmagjord sushi, en flaska rött och en skål med noga utvalt lösviktsgodis. Som det vore hösten 2009, Nygatan, Norrköping.
Fast nä. För det är nu, det är Stockholm våren 2011 och vi kör på med högsta hastighet.
Det är såväl flärdfulla som proppfulla helger, Söderrundor som kanhända slutar med dans dans dans, kanhända på flummiga efterfester i konstiga konstlokaler, men allt som oftast med kollektiv nattmacka och en hög med vänner på en tjock luftmadrass i Midsommarkransen.
Ungefär så ser det ut. Plus en himla massa work work work. Och en och annan after work.
Stockholmskärlek på hög nivå. Bokstavligen. Från söders höjder.
(Förresten, håller denna blogg på att förvandlas till en ständig bildkavalkad a´la hipstamaticförkärlek? Hm? Jo. Äsch då.)
Snön smälter och luften andas vår.
En systeryster på strostadsbesök.
Tre av de finaste fina på storstadsbesök.
På Strands våffelbrunch kunde man göra våfflor med hallonmousse, lakritsströssel, lakritssås, grädde. Eller chokladpudding, rostad kokos och kolasås. Eller bara alltihopa på samma.
Luletjejorna invaderade storstaden. Det blev vinbox med mexikanskt och tårta, det blev shopping av vackra saker och dans hela natten till fötterna värkte. Fy så fint det var. Nu är det snart helg igen och jag får nya fina helgsambos och det är knappt så jag hänger med. Men det gör inget. Det är vår i luften, det är fullt upp, det händer saker och jag gillar´t.
Det var helg, det var sol, och livet var sådär väldigt vackert i all sin enkelhet.
Fredag: Öl, hamburgare och överraskande svängig spelning med Kaizers Orchestra på Debaser.
Lördag: Kransen, Hornstull, Tanto, Årstaviken, Skanstull, bort mot Hammarby sjöstad, Gamla stan, och så Hornsgatan hemåt igen. Evighetslång promenad som aldrig ville ta slut. Staden, människorna - så glada och snygga att man bara inte ville gå in igen.
Söndag: Vintervikspromenad på isen, halvsova på en brygga med ny spellista i lurarna.
Och jo, jag vet att jag är sist på den här bollen. Fascinationen över hipstamatic. Men oj, så vacker tillvaron blir genom den lilla magiska linsen! Ni får helt enkelt stå ut med min hipstamaticförälskelse ett tag. Lugn, det är nog bara nyhetens behag, som med så mycket annat. Det lägger sig nog snart.
Hej vår!
Två himmelska avocadomackor i magen och nya solbrillor som väntar på att användas.
Hej våren, nu kommer jag ut till dig!
Torsdagssparris, fredagsorkester.
Det här kan man äta på en torsdag om man vill:
Tusan, det ser ju aldrig lika gott ut på bild som det faktiskt var. Oh well.
Imorgon är det fredag, då ska vi tydligen gå på Debban och kolla in en norsk orkester. Kan bli svängigt:
