Dopparedagen
Dan före dan före... Nej. Trots att jag knappt hunnit med i svängarna, så är det faktiskt julafton idag. Och här sitter jag på redaktionen och skriver julreportage. Vi mumsar ur Alladinaskar och inifrån fotoavdelningen hörs "Hallelujah" på högsta volym, följt av "Fairytale of New York". Fönstrena är disiga av all frost, där utanför är det elva minusgrader och gnistrande vitt. Det är en fin julafton här i Luleå.
Sen även efter jul är det fullt upp:
Juldagen: en kär återförening med finaste Luleåtjejgänget, med förfest och utgång i bästa Luleåstil.
Annandagen: ännu en kär återförening, fast med gamla gymnasieklassen, då vi ska partajja precis sådär som bara före detta Led3b kan.
Lördagen: julfest och julklappsutdelning med störtsköna Kurirengänget.
God jul på er alla!
"Den här stan är ägnad dig, alla gator hånar mig"
Luleå kosmetik har bytt namn, Konsum i Smedjan har lagt ner, Notaskansliet har rivits, en ny busshållplats har satts dit på banken mittemot badhuset. Och så har hela staden täckts av snö. Rent konkret, sett utifrån, är det ungefär det som har hänt sedan jag sist satte min fot i Luleå. Annars är det mesta sig likt.
Men inombords har ungefär allt hänt. Jag promenerar gata upp och gata ner. Och varenda korsning där vi har stått, varenda affär där vi har handlat, varenda fik som vi har fikat på, varenda väg som vi har åkt tillsammans på... Ja allt, precis allt, påminner mig om det som var och som inte längre är.
100 mil genom Sverige
Jag har härmed, med en hel del hjälp av världens bästa Jeanna, uppfunnit det som troligen kan vara världens bästa taktik för att klara en tolvtimmarsresa upp till Luleå:
Inled fredagskvällen i Stockholm med rödvin och mat i goda vänners sällskap, gå vidare i natten genom att festa och dansa som om det inte fanns en morgondag, kom hem runt fem-sex på morgonen, sov drygt en timme, kliv upp vid sju och bege dig mot Centralen, somna så fort tåget lämnar huvudstaden, vakna några timmar senare av att det är alldeles snöigt och vitt ute, inse att du precis rullar in mot Sundsvall och att du tajmat din sömn alldeles perfekt. Kliv av tåget och hoppa på bussen, somna så fort du intagit en någorlunda skön position på det förbannat trånga bussätet, vakna till någongång i höjd med hoppbacken i Ö-vik, käka din medhavda Pressbyråmacka, somna sedan om igen och vakna i Piteå, för då har du lagom med tid för att gnugga dig i ögonen, kvickna till och göra dig redo för att rulla in mot Luleå. Tadaa!
Sen det där med att däcka så fort du kommit hem och krupit ner i din flicksäng, för att sova en djup drömlös 13-timmars-sömn, det är bara en bonus...
Pusselbit efter pusselbit
Livlinor
Ni tar emot mig, ni lyfter mig. Och det betyder allt just nu.
Mer måndag, mitt i december
För, jag har precis betalat in det sista till Indienvolontärresan.
Och det, det betyder att det är sant, det är på riktigt! Vi kommer att åka!
Måndag, mitt i december
Nej, det mesta känns mest bara tungt och tomt och meningslöst.
Och jag orkar bara inte anstränga mig. Knappt ens vara trevlig mot folk.
Men det kommer bli bra, det vet jag. Det måste bli bra.
Och nu?
Vad gör jag, hur gör man?
Idag...
Men som en väldigt fin vän sa:
"Det gör inget om du kraschar, för jag är ett sjukt bra säkerhetsbälte."
Sensommarextas
Flimmer
En rejäl dos av sommarhopp, i början av december
Vi har blivit erbjudna sommarjobb på NT!
Och så här glada är vi över det:


Imorse...




Röda läppar

Bildbylinepremiär



Hipphipphurra för Karin

Logik. Och förvirring
Shoppingförbud. Har inte shoppat ett endaste klädesplagg på flera veckor. Hurra för mig, som klarat något sådant! Och hur firar jag det? Jo. Genom att gå och köpa mig en fantastisk klänning. Logiskt. Men just igår kändes det faktiskt som att en fantastisk klänning var just vad jag behövde.
Och så idag. Måndag. Går ut på promenad efter jobbet. Rensa tankarna, prata i telefon en stund. Så en bit in på promenaden märker jag att jag glömt min kjol hemma. Och alltså traskar runt i bara tights och jacka.
Det är förvirrat just nu.